tumblr hit tracking tool

Naturvetenskap

Kan skogen lösa klimatkrisen?

Av Mats Holmström 2014-06-09
Det är två fundamentala processer som bestämmer hur mycket koldioxid som ett skogsekosystem tar upp från atmosfären; fotosyntesen som tar upp och binder koldioxid och respiration som avger koldioxid, det menar professor Anders Lindroth Lunds universitet
Skogen har en nyckelroll när det gäller att klara klimatmålen, det är nog de flesta ense om. Alla utredningar som ska peka ut vägen mot ett Sverige utan klimatutsläpp 2050, fossilfrihet på väg eller Sveriges officiella klimatmål att minska utsläppen med 40% till 2020 pekar på potentialen i att använda skogens resurser för att producera förnyelsebar energi och bränslen.

Det har tyvärr spritts en uppfattning om att allt förnyelsebart per automatik är klimatneutralt, vilket till exempel har lett till tankarna att använda tillväxtöverskottet i skogen för de ändamålen.

Det är lätt att tänka tanken att vi ju kan öka avverkningarna med uppemot 30% eftersom tillväxten i skogen är så mycket större än dagens avverkningar. Men det är inte självklart bra ur klimatsynpunkt.

Skogen som kolsänka

Det är två fundamentala processer som bestämmer hur mycket koldioxid som ett skogsekosystem tar upp från atmosfären; fotosyntesen som tar upp och binder koldioxid och respiration som avger koldioxid. Fotosyntesen sker i de gröna barren och bladen medan respirationen dels sker i växternas andning, dels genom mikroorganismernas nedbrytning av organiskt material som finns på och i marken.

Det är summan av dessa processer som utgör skogsekosystemets nettoupptag av koldioxid. Tidigare var det mycket svårt att direkt mäta hur mycket koldioxid som en skog tog upp eller avgav men med modern teknik har det nu blivit möjligt att göra detta med mycket hög noggrannhet och med hög tidsupplösning. Med denna teknik kan vi halvtimme för halvtimme följa hur en skog tar upp och avger koldioxid.

Det tar ytterligare ca 10-15 år innan de första årens utsläpp har kompenserats och därefter sker den största delen av det som så småningom kommer att utgöra "skogens kolsänka"

Genom att göra sådana mätningar på olika typer av skogar och i skeden av en omloppstid har vi kunnat skapa en modell eller bild över hur skogen fungerar från vaggan till graven bildligt talat (eller ’från kalhygget till slutavverkning’). Resultaten visar att det sker stora utsläpp av koldioxid till atmosfären under de första 10-12 åren efter kalavverkning.

Därefter har växtligheten tilltagit så pass mycket att upptaget via fotosyntesen är större än respirationen. Det tar ytterligare ca 10-15 år innan de första årens utsläpp har kompenserats och därefter sker den största delen av det som så småningom kommer att utgöra ’skogens kolsänka’. I figuren finns också en kurva som visar utsläppen från en stormfälld skog vilka i början är 2-3 gånger större än från kalhygget.

Den kanske viktigaste slutsatsen man kan dra från detta är att det är viktigt att ta hänsyn till tidsaspekten när man ska bedöma vilka åtgärder man ska vidta för att göra så ’klimatsmarta’ åtgärder som möjligt. Bilden ger också en tankeställare om vad en viss typ av skogsskötselsystem har för påverkan på koldioxidutbytet mellan skog och atmosfär.

Och vad som kanske skulle kunna förändras för att ytterligare öka kolupptaget sett över hela omloppstiden. En annan viktig slutsats är att man ska undvika stormfällningar även ur växthusgassynpunkt.

Helhetstänkande är viktigt

För att förstå vilken ’klimatnytta’ en viss typ av åtgärd har så måste man beakta alla processer som påverkar växthusgasflöden i hela systemet skog, atmosfär och industri (Fig.3). Här utgår jag från att vi med ’klimatnytta’ verkligen menar åtgärder som leder till en minskning av koldioxidhalten i atmosfären jämfört med dagens situation.

Låt mig ta två exempel för att illustrera effekterna av en tänkt ’klimatnyttig’ åtgärd som har till syfte att nå regeringens mål att minska utsläppen med 40% till 2020:

Ett första exempel

Avverkningarna bibehålls på samma nivå som idag men vi tar ut mera GROT för att producera bioenergi som ersättning för fossil energi. Den momentana effekten av detta blir att emissionen från industrin (F3) ökar med ungefär samma belopp som emissionen från den fossila energin (F4) minskar. Men eftersom vi nu har minskat mängden GROT som ligger kvar i skogen och bryts ner, minskar respirationsflödet F2, men denna minskning är utspridd över hela den tid det tar att bryta ner GROTen vilket handlar om en tidshorsisont av 10-30 år. Klimateffekten kommer således inte omedelbart vilket ofta antas. En annan osäkerhet är hur uttaget av GROT påverkar den stående skogens tillväxt och upptag av CO2 (F1) genom minskning av den näringstillförsel som nedbrytningen av GROTen skulle ha inneburit. Det finns studier som visar att detta inte är försumbart. Sammantaget är denna åtgärd sannolikt ’klimatnyttig’ men effekten är fördelad över relativt lång tid och det råder viss osäkerhet om vilken effekt den uteblivna näringsfrigörelsen kan ha på upptaget av den stående skogen.

Ett andra exempel

De årliga avverkningarna ökar med 10% och biomassan används för att producera energi och bränslen som då ersätter fossil energi och fossila bränslen. Även i detta fall kan vi för enkelhetens skull anta att emissionerna från bioenergin och bibränslena (F3) är ungefär lika stora som minskningen av de fossila emissionerna (F4). F3 och F4 balanserar således varandra.

Det som händer i detta fall är dock att upptaget i skogen (F1) minskar kraftigt. De ökade avverkningarna ger oss sannolikt ytterligare ca 20 000 ha nya hyggen varje år som då kommer att emittera stora mängder CO2 till atmosfären samtidigt som vi missar det upptag som skulle ha skett i de 20 000 ha skog om den hade stått kvar. Beräkningar baserade på sambanden i figur 2 visar att denna åtgärd leder till en avsevärd klimatförsämring till 2020, med kraftigt ökade emissioner vilket är rakt i motsats till ambitionerna.

Med dessa två exempel vill jag visa hur viktigt det är att beakta hela systemet när man beslutar vilken strategi man ska ha för att agera ’klimatnyttigt’ mot tidsbestämda mål. Kanske skulle en annan inriktning på skogsbruket mot mindre kalhyggen i kombination med intensivodling under kontrollerade former på särskilda ’kolsänkereservat’ vara en mycket mera effektiv klimatåtgärd men tyvärr finns inget intresse från naturvårdsorganisationerna (gillar inte intensivodling) och från skogslobbyn (gillar inte mindre kalhyggen) att seriöst diskutera och försöka enas om denna viktiga fråga. Klimatfrågan är för viktig för att överlämnas åt politiska opportunister.