tumblr hit tracking tool

Naturvetenskap

En annan syn på minnet

Av Lars Nyberg 2014-06-02
Magnetkamera vid Norrlands Universitetssjukhus. Bilder: Mikael Stiernstedt
Vid Umeå center for Functional Brain Imaging pågår hjärnavbildningsstudier sedan 2001. Huvudsakligen används tekniken funktionell MRI som slog igenom stort i världen under 90-talet. Lars Nyberg, professor i psykologi och neurovetenskap, är föreståndare sedan starten.

– Det var under min postdoc-period i Toronto i mitten på 90-talet som jag kom i kontakt med MRI-tekniken som då stod inför sitt stora genombrott. I slutet av 90 talet, när jag återvänt till Umeå började vi försöka få igång liknande studier här med utgångspunkt från de studier vi hade genomfört med PET-tekniken tidigare, berättar Lars Nyberg.

Den nya tekniken innebär att forskarna kan se, mäta och registrera hur hjärnan arbetar och vilka delar i hjärnan som aktiveras vid olika händelser vilket är ett stort framsteg, inte minst för minnesforskningen.

– Ja, utvecklingen är revolutionerande för såväl minnesforskningen som hjärnforskningen i stort, förklarar Lars Nyberg.

Vid UFBI är fMRI-tekniken dominerande men även en PET/CT med cyklotron och radiokemilabb har lagts till verksamheten.

– Principerna för MRI och PET är helt olika men båda behövs eftersom teknikerna besvarar olika saker. En stor fördel med magnetkameror är att man inte behöver använda några radioaktiva spårämnen som vid PET-tekniken, som man av just den anledningen inte vill använda på personer inom vissa åldersgrupper, inte minst barn.

UFBI är en centrumbildning som jobbar brett och där man också driver egna forskningsprojekt. Ett exempel är den stora Betula-studien som Lars Nyberg fokuserat mycket på. Betula-studiens syfte är att studera hur minnesfunktioner förändras under vuxenlivet och att bestämma riskfaktorer för demens och tidiga tecken på demens. Studien har pågått sedan 1988.

– Ja, och sedan dess har vi vart femte år haft testomgångar bland ungefär 4 500 personer som har varit med en eller flera gånger. Studien är unik, även internationellt sett eftersom vi följer så många personer i flera åldersgrupper över så lång tid. Den här typen av studier brukar inledas på personer i åldersgruppen 60 + men vi har följt dessa personer från 25-årsåldern, vilket har lagt grunden för en fördjupad förståelse för minnesfunktionens förändringar genom livet.

I delstudier kopplade till Betula har man också använt sig av fMRI-tekniken, vilket är banbrytande då den här typen av studier tidigare har skett med hjälp av minnestester och intervjuer.

– Det stämmer, 1988 fanns förstås inte dessa möjligheter, så det har varit väldigt intressant att koppla ihop det här med magnetkameratekniker, konstaterar Lars Nyberg.

Genom att följa personer under en så lång tid har vi lagt grunden för en annan förståelse för hur minnet förändras över livet

Just nu pågår en sjätte testomgång inom projektet som bland annat visat att det finns ett starkt genetiskt samband med minnesprestation och även könsskillnader när det gäller minne. Vad gäller tidiga tecken på demens har man konstaterat att minnesprestationen varit låg hos dementa personer redan upp till tio år innan diagnosen demens ställts.

– Sjukdomen pågår långsamt i ett progressivt förlopp, och inom Betula och liknande studier är ett stort mål för oss att hitta prekliniska tecken, dvs. om det finns något som förutsäger att en individ är på väg att utveckla demens. Vår förhoppning är att de här studierna i förlängningen ska leda till en mer effektiv behandling, som då kan sättas in innan sjukdomen har brutit ut på allvar.

– Genom att följa personer under en så lång tid har vi lagt grunden för en annan förståelse för hur minnet förändras över livet. Tidigare har man utgått från att minnesfunktionen är på topp i 20-årsåldern och sedan blir sämre och sämre. Vi har sett att det hos många finns en hög stabilitet från ung ålder ända upp till 60-årsåldern, och att det förekommer stora individuella skillnader. 80-åringars hjärnor kan se mycket yngre ut och vara jämförbara med en 30-40-årings, vilket är intressant och lite optimistiskt, avslutar Lars Nyberg.